TILL STYRELSEN FÖR MUSKELVERKET:

PROTOKOLLFÖRD EXEKUTIV PROVNING AV OPERATIV CHEFS STRATEGISKA RESILIENS OCH DRIVLINA

Executive Summary: Human Capital Due Diligence & Performance Audit

MuskelVerkets Konditionsutvärderingskommitté (MVKUK) har i enlighet med fastställt governance-protokoll exekverat den kvinquennala hälsorevisionen av vår strategiska humanresurs, JN (nedan benämnd "Objektet").

Objektet har genomgått en högintensiv stress-testning och prestandavalidering via den externa benchmark-plattformen Ironman Kalmar. Trots signifikanta makroekonomiska headwinds i form av aerodynamiska motståndsfaktorer och termiska fluktuationer, säkrades slutförandet av processen helt inom ramen för uppsatta KPIs och föreskriven tidslinje.

Även om slutleveransen uppvisade en marginell marginalförsvagning i output-hastighet till följd av dessa disruptiva yttre omständigheter, mitigerades risken exceptionellt väl genom Objektets agila cross-funktionella nätverkande. Genom att proaktivt initiera ad-hoc-samarbeten och ”slå sig i slang” med externa operatörer under löpfasen, lyckades Objektet maximera sin personliga resiliens och optimera synergierna i ekosystemet. Detta säkerställde ett framgångsrikt slutgodkännande och en robust sign-off av revisionen.

MVKUK:s strategiska rekommendation:

Baserat på insamlad data bedömer vi att Objektet upprätthåller full operationell kapacitet för att fortsätta skala upp sitt ledarskap som operativ chef på MuskelVerket. Vi rekommenderar styrelsen att förnya mandatet, förlänga förtroendet och ge grönt ljus för nästa fas i Objektets värdeskapande resa.

Objektets POV: Erfarenhetsåterföring från Ironman-benchmarkingen

Jag får säga som friidrottaren Maja Åskag: jag är inte nöjd men inte heller missnöjd. För trots vad än Ted Gärdestad säger så håller jag inte med honom om att "Sol, vind och vatten är det bästa som jag vet". Sol och värme är min största fasa när jag ska anstränga mig och vind är sjukt besvärligt när man ska cykla på en tricykel som är lika stabil som ett asplöv i vinden.

Uppladdning

Ris och jordgubbssylt varvat med smågodis i två dagar är inte roligt men det funkar. Glykogendepåerna är fyllda på tävlingsdagen och tarmsystemet är sånär tvärtomt.

Simma

Det är alltid lika nervöst inför start. Kommer jag orka? Kommer jag bli översimmad? Vilken startgrupp ska jag välja? Valde till slut gruppen 1:30, en tid jag borde klara men gör jag det idag?

Kom iväg fint och hade fritt vatten nästan hela tiden. Ett par snabbare simmade förbi ganska omgående och jag blev osäker på min egen fart men tuggade på. Väldigt kul med surfvågor på väg mot Ölandsbron och ännu roligare när de kom mot efter vändningen. Fast det är det grunda vattnet som är roligast, när man ser botten och får lite fartkänsla. Och helt plötsligt så var simningen klar. Inga mörka tankar och det kändes som att tiden gått väldigt fort. Kramp i alla benmuskler när jag skulle upp. Tack funktionärer för att ni höll i mig!

Simtid: 1:28:10 (jag stod i helt rätt startgrupp)

T1

Här kan man sulla bort mycket tid. Och det gjorde jag. Definitivt mer än 4 sekunder.

Tog på mig cykelskorna i T1 för att inte trilla det första jag gör på cyklingen. Tid i T1: 7:34

Cykla

Jag har aldrig varit rädd när jag cyklar men på Ölandsbron, där vinden låg på från sidan, var jag livrädd. Upprepade mitt mantra "Inte ramla!" hela tiden. Niklas Svidén kallar sidvind på tricykel för en acquired taste.

Jag får ärligt erkänna att jag inte har cyklat på den utomhus sedan min förra Ironman för 10 år sedan. De gånger jag kört hemma har varit på trainer och det är verkligen inte tillräcklig exponering för en förvärvad smak.

Mosade på så gott jag kunde, hade ingen koll på klockan så jag gick på känsla. Effektmätare hade nog varit ett bra verktyg för att inte mosa på för mycket. Efter en massa motvind, sidvind och übersnabb medvind var det dags för den hemska bron och dödsångesten kom tillbaka.

Väl på fastlandet och ute på fälten kände man av värmen. Försökte hälla vatten i hjälmen för att kyla ner mig men jag blev otroligt varm, och faktiskt lite yrslig så det var bara att ta det lugnt.

Krånglade av mig skorna i farten och joggade barfota in i T2.

Hade inte järnkoll på energiintaget men fick nog i mig två Maurten 160 per timme, vatten och elektrolyter efter törst.

Cykeltid: 6:36:03

T2

Dags att sulla bort mer tid. Spolade huvudet med kallt vatten länge, väldigt länge. Definitivt mer än ödesdigra 4 sekunder.

Pratade lite med en pås-polare. Mer om honom senare.

Tid i T2: 9:22

Springa

Riktigt mosiga ben och jag förstod omgående att här gäller det att ta sig runt. Glöm det där med en snabb löpning!

Tricket med wettex i mössan funkade bra men det blev för varmt att ha mössan på så den stoppades in i dräkten. Taktiken blev att blöta ner wettextrasorna så ofta jag kunde för att sen kunna blöta ner mig.

Det tog inte lång tid förrän hjärnspökena började mumla om att bryta men då dök min påspolare upp och vi slog följe. Humöret blev bättre och när han började sakta in så sa jag att jag följer dig över mållinjen. Och så blev det. Till en början var det mest jag som bubblade på om mina tidigare IM, att man i ultralöpning går i uppförsbackar och att det är fritt fram att kalla minsta motlut för ultrabacke. Björn, som pås-polaren hette, fick upp humöret och bidrog med sköna historer från lumpen och hur han bränt däck i en amerikansk polisbil bland allt annat. Tiden gick mycket fortare nu och ett, tu, tre så var vi i mål.

Björn gjorde sin första Ironman, sin första triathlon och sin första marathon. Jag genomgick bara ytterligare en av mina obligatoriska hälsorevisioner.

Löptid: 5:38:14

Resultat

Sluttiden på 13:59:23 blev ju inget att skriva hem om men skönt att leverera sub-14 och nå KPI:en i alla fall. I min åldersklass M65-69 kom jag 4 med 4 sekunder upp till pallplats - fyra ödesdigra sekunder.